Igår hade jag min första ensamma kväll sen Noah föddes, en riktig tjejkväll me mami.
Vi är i Södertälje, började dagen med Noah och mammas väninna i huvudstaden. Vi kom ju på att det var prideparad mitt i allt och stod i timmar och tittade på så mycket glada människor som skrattade och firade allas lika rätt! Tårarna sprutade ur ögonen gång på gång över alla dessa engagerade människor!
När F!'s ekipage åkte förbi som typ längsta i hela paraden reste sig håren på armarna. Den rosa revolutionen är här. Noah njöt av all musik och alla glada färger, trots hettan.
Men poängen med dagen var ju inte paraden, det var mer ett plus i kanten.
Jag vet inte om jag berättat det, men i mors dags present fick jag och min mamma biljetter till Peter LeMarcs spelning på Sthlm music & arts. Den som visat sig vara hans sista. Någonsin.
Med skyhöga förväntningar inväntade vi konserten som skulle avsluta kvällen. Lyssnade på andra artister, såg nakendans och drack vin i gröngräset. Och det var så mycket bättre än jag någonsin kunnat tänka mig! Wow, helt mållös fortfarande.
Sjukt bra dag och nypåfylld med noah-kärlek efter några timmars saknad. Att mobilbatteriet dog var en prövning utan dess like, släppa kontrollen är läskigt, men nyttigt alltså. Trots att jag vet att G är världens bästa pappa.
Lyckoruset lever jag i ett tag!
