Från ingenting till livet - en minnestur, igen
Nu är det snart åtta månader sen vi var där, där uppe, fast på sjukan och blev tre på riktigt. Han var bara en liten knodd då, med små armar och ben som sprattlade vilt. Sov en del, skrek desto mer. Tittade vaksamt och bara var.
Nu är vi här. En krabat som ålar och nästan kryper, som vägrar sova på kvällarna (snälla, skjut mig) och reser sig mot allt han ser. Som gärna är ute och tittar på djur och som aldrig någonsin slutar prata. Som tycker att nya poolen hos mormor och morfar är roligaste platsen att vara på, och som liksom bara kan allt. En försiktig liten unge som försiktigt viftar med leksaker och stoppar in fingrarna i munnen på sina föräldrar och andra barn. Som delar med sig av allt från småkex till leksaker och som bara inte går att inte älska. Älskade unge.
Baby in a box.
