en kärleksförklaring
Ett nästan två månader gammalt barn sover i min säng. Han snarkar litegrann, drömmer något glatt och ler i sömnen. Det är fantastiskt. Tänker att pyjamasen han bär var något han drunknade i för så kort tid sen. Ser hur en personlighet mer och mer framträder. Otåligheten. Glädjen. Humöret.
Ser hur han ler när man möter hans blick, skrattar litegrann när vi pratar. Tänker att han måste vara världens vackraste unge, hjärtat smälter gång på gång. Trots trötthet och stress och åh, så mycket träningsvärk i ena armen växer kärleken varje sekund. Herregud, älskade Noah, vad hade vi gjort utan dig?
