Ögonblick, minnen, nytt
Livet rullar framåt. Det är konstigt att jag har mer tid än någonsin förut, med föräldra(jobb)ledigt, men ändå tycks tiden aldrig räcka till. Vart tar tiden vägen egentligen?
Så här promenerar vi. Sitta i vagn är tråkigt, ni vet, så vi går - långsamt - framåt.
Det är häftigt att få återupptäcka världen ur sitt barns ögon. Noah vill se mer och mer, in i alla skåp och lådor som går. Dricka och äta själv helst. Och nu är äntligen första tanden här!! Att försöka få bild på bissingen är helt omöjligt dock, där är det då alltid läpp eller tunga i vägen. Men den är där, jag lovar! Så nu börjar tandborstningen. Det ska också helst göras av unge herr Kan-själv.
Det var några ögonblick ur livet just precis nu. Min supertrötta mammahjärna tappade tråden i första meningen. Läggdags, I believe.
Godnatt.
