Utveckling
Det märks att liten börjar bli större och större. Allt mer och mer gensvar får jag på ord och gester. Senaste veckorna har han börjat härma ljud. När pappan i huset säger "hooo" försöker Noah med bubblor och mun säga samma sak tillbaka. Ibland kommer det ett "hoo", ibland bara massa bubblor, ibland pruttljud och babbel. Det värmer i hjärteroten.
Bäst är nog ändå mornarna. Vi samsover här i huset, Noah sover oftast större delen av natten mer eller mindre under min ena arm och snuttar till och från på matmaskinerna jag bär på mellan de större målen. Mätt och nöjd kan man rulla över honom på rygg vid halv 8-snåret, titta på honom och hälsa ett glatt godmorgon - och så öppnar han munnen och drar upp mungiporna i ett enormt leende sådär så att ögonen gnistrar.
Blir lycklig av att veta att han finns, att han mår bra och att han är här för att stanna. Min son. Föräldraskapet är ofattbart.
