Nobody Puts My Baby In a Corner

Jag tycker det här med att vara mamma är lite svårt. Någonstans trodde jag nog bara att allt skulle vara gyllene och toppen, samtidigt som en fattade allt med långa vaknätter och sånt skulle vara aptungt och jättejobbigt! Och det är det ju. Hade nog aldrig kunnat föreställa mig göräldrarollen ändå. Känslan av att kunna göra vad som helst för sitt barn, samtidigt som man är så trött att hjärnan nästan kokar. Timme efter timme i gungstolen sjungande, sjungande. Ett leende som får hjärtat att smälta, slå några extra slag. Ett skratt i sömnen, och man inser att en ändå måste göra något bra - något rätt. Trots att en ibland väljer att sätta på tvn med barnet på golvet. Att njuta av en kopp kaffe medan barnet hoppar hoppgunga. En stunds bokläsande när han ligger på golvet och slår i luften. Allt fokus borde kan vara på honom, men ibland får en ta paus. Så blir jag en bättre mamma, tror jag. När jag får ta ett långt bad, unna mig ett avsnitt av Big Love eller en timme på gymmet. 
Här äts det massa riktig mat åtminstone, mer och mer. Han vill inte sluta. Inte jag heller. För att se honom hoppa i stolen av glädje gör min dag.